BLOD, SVETT, TÅRAR OCH EN DEL GOA SKRATT
FORTSÄTTNINGKURS VÅREN 2007:

Ja, så kan man sammanfatta det hela och det utan att man har överdrivit det allra minsta. För visst har vi kämpat under denna fortsättningskurs, var och en på sitt sätt. Jag, som instruktör, genom att ha slitit mitt hår och legat och grunnat om kvällarna efter kurstiden på div. problem som har dykt upp. Som instruktör funderar jag ständigt, klurar, reflekterar och ifrågasätter saker och ting.

De sista gångerna på kursen har vi närmat oss ”pudelns kärna” mer och mer genom att utsätta hundarna för div. olika störningar, såsom hoppande glada människor, flygande bollar och lekande hundar under t.ex. momenten ”sitt kvar” och ”inkallning”. Allt för att göra dem så säkra som möjligt i sin vardagslydnad. Man vet ju aldrig vad man egentligen kan råka ut för under t.ex. en stadspromenad, på en hundutställning eller på fest, för den delen. Så, nu är mina kursare definitivt ”midsommarsäkra”, ha, ha, ha! Snapsen kan jag däremot inte göra något åt ...
Men låt oss återgå till kursen. Söndagen den 10 juni träffades jag och mina tappra kursare för att avsluta fortsättningskursen genom att testa de sista momenten i allmänlydnadspasset. Det gick finfint och alla klarade sig med glans. Det är då man verkligen påminns om varför man är instruktör, varför man står timme ut och timme in på en ibland ruskigt kall appellplan och engagerar sig i andra människor och deras hundar och varför man sitter hemma och planerar upplägg och funderar ut lösningar. Det är då man blir stolt och glad över att vara SBK instruktör!

Avslutningsvis vill jag tacka mina kursare för att dem verkligen har jobbat sig igenom denna kurs och samtidigt passa på att rikta en uppmaning till dem: Fortsätt jobba med era hundar! Det behöver både dem och ni.

Till alla er andra, som kanske inte har gått någon kurs men som funderar på det vill jag bara säga: Gör slag i saken! Det är roligt, det är jobbigt, det är givande och man får många nya vänner på kuppen. Så, kom ut till oss på Helsingborgs brukshundklubb när vi har inskrivning igen till hösten, så att ni inte missar allt detta!

Av: Camilla Nilsson, allmänlydnadsinstruktör på Helsingborgs brukshundklubb
Det var kallt när vi startade kursen i mars. Petra med Bea och Maja med Viggo. Lite frusna var dem men nog hängde dem med när ”fröken” visade!
Oskar bus är i farten! Men matte Marie är med på noterna! Som ”instruktörshund” får man ofta vänta och vänta och vänta och vänta….
Så till slut orkar man inte vänta mer. Då plockar man helt sonika upp sin boll och börjar leka med den… Bara för att i nästa sekund, när man kommer på att det nog inte var det som var meningen, släppa bollen och lägga sig ”plats” igen. Smart hund kan man säga! Och här tränas det för fulla muggar. Petra med Bea och Lotta med Alva in action!
 
Min hjälpis Jenny med sin dvärgpudel Qing. De demonstrerar här momentet ”fot”. Att gå på promenad tillsammans, utan lek och bus, är nyttigt.
Att kunna leka med sin hund jätteviktigt! Här leker Lotta med sin Alva. Det gäller att bjuda på sig själv och det kan Lotta verkligen! Maja med Viggo. Visst ser de ut att ha kul!
Att kunna hälsa på någon som kommer fram utan att hunden behöver hälsa, det är allmänlydnad det. Zingo med ”stormatte”. Ibland gör hon den där instruktören så konstiga saker, sa Alva. Kvarsittning med störning.
Vi provade på agilityns sköna konst också. Zingo, med ”lillmatte” Emmy, är nyfiken på ”säcken”. I agility måste man ibland hjälpas åt. Vaddå, sa Alva, varför ska jag gå igenom när jag ser matte där?
Oskar testar slalom med husse. Vilken teknik!

I bakgrunden testar Petra slalom med sin Bea. Närmast Emmy som har fullt ”sjå” med sin tollare Zingo (utanför bild).